Sanningen om Karlsborgsbanan (Del 3)

Varför tvekas det egentligen? Vad är motargumenten? För om det hade varit någon idé att rusta upp och återställa Karlsborgsbanan, hade man i så fall inte redan gjort det? Här kommer svar på två av dom vanligaste missuppfattningarna om Karlsborgsbanan.

Vad kommer detta kosta Tibro?!

En av de viktigaste frågorna är självklart priset. I en tid då skola, omsorg och vård tar mycket stryk av den dåliga ekonomi (och politik) som råder, känns inte nya stora investeringar så lockande. Så finns det verkligen ekonomiskt utrymme att göra de investeringar som krävs och vad kommer den faktiska kostnaden bli för oss Tibro-bor?

Det finns ett väldigt enkelt svar på denna fråga. Det ENDA vi behöver betala själva är en parkeringsplats. Ja, det är faktiskt allt. Självklart får vi betala några gatlyktor, cykelställ och annat som hör en parkeringsplats till, men det är trots allt vår enda skyldighet. Resten (=allt som egentligen kostar) finansieras med statliga resurser.

Med andra ord skulle vi betala ett extremt lågt pris för att öppna extremt mycket möjligheter för Tibro att utvecklas. Tibro har investerat stora summor i visionsarbete tidigare, vad hindrar oss här?

Men banan är ju helt förfallen, den måste vara i jätte dåligt skick?

Banen må se förfallen ut på utsidan. Men som alltid är det insidan som räknas! Sanningen är den att banan faktiskt är i ypperligt skick. Karlsborgsbanan har en stabil bankropp av samma konstruktion som fortfarande ligger på Västra stambanan (Göteborg-Stockholm). Karlsborgsbanan är tillskillnad från många andra nedlagda banor i Sverige redan elektrifierad, det behövs ny kabel och några enstaka stolpar kommer behöva bytas. Men det är en stor fördel för upprustnings arbetet.

Sen ska man även ha i åtanke att vår bana är unik. 75% av sträckan är rak bana. Det gör att tågen kan åka betydligt fortare. Därför skulle sträckan Karlsborg-Skövde kunna köras på runt 20 min, Tibro-Skövde under 10min.

Det finns många exempel där man investerat stora summor i banor med betydligt sämre skick än Karlsborgsbanan. Simrishamnsbanan är ett exempel. Där insåg man att en upprustning av den nedlagda järnvägen var helt avgörande för att landsbygden skulle utvecklas istället för avvecklas. (Läs mer om Simrishamnsbanan här). Så man beslutade att rusta upp den nedlagda banan trots att den hade en dålig bankropp som man delvis var tvungna att förstärka kraftigt och i vissa fall byta ut helt. Den var heller inte elektrifierad.

Varför ser alla andra de unika förutsättningarna för Karlsborgsbanan, men inte vi?

kbanan

(Klicka på bilden för att se större)

Slutsats:

Hela världen är på väg att utvecklas till ett mer hållbart samhälle. Det är ett måste, det kommer att behöva ske och där kommer kollektivtrafik spela en avgörande roll. På flera ställen i Sverige ser vi järnvägar upprustas för man har insett  att det krävs för att utveckla samhällen, framförallt på landsbygden. Man har stora planer på utbyggnader av spårtrafik i de städer som redan har det. Även städer som Lund och Helsingborg vill bygga upp helt ny spårtrafik för att möta framtidens behov. Ja, hela världen rusar åt ett håll, men varför envisas vi i Tibro med att gå åt ett annat?

Källor:

Jag har fått tagit del av föreningen Norra Karlsborgsbanan’s stora samling dokument, undersökningar och rapporter som berör Karlsborgsbanan. De flesta kan läsas online här: http://www.skaraborgstag.se/index.php?option=com_content&view=article&id=15&Itemid=10

Bilden till vänster är ett gammalt vykort.